 |
|||||
Tobias Sjö Telefon:
|
Mina frihetsvisor
Täbyvisan eller The Final Dystopia Socialdemokraterna har länge haft för vana att skrämmas med hur hemskt det blir när moderaterna styr. Palme hotade med ”Kentucky Fried Children” om moderaternas syn på alternativ till kommunalt styrd barnomsorg skulle få genomslag. Ingvar Carlsson hotade med att spädbarnsdödligheten skulle öka eftersom moderaterna ”ville ha det som i USA”, där spädbarnsdödligheten var något högre. I augusti 2005 hittade socialdemokraterna en ny skräckbild av hur Sverige skulle bli när moderaterna styr: det skulle – ve och fasa – bli som i den välmående Stockholmsförorten Täby, där partiledarens hustru är moderat kommunalråd. Det är svårt att riktigt ta en sådan dystopi på allvar... Mel: The Final Countdown Ska du gå och rösta Det blir som i Täby Barn tvingas till skolan Det blir som i Täby Morgans förbudsvisa Mel: Honky Tonk Women I fredags skulle jag gå ut på krogen Så tvingades jag då att fimpa ciggen Då gick jag ut och leta upp en svartklubb Brevet från förskolan I februari 2005 uppdagades att studenter från det av Per Lysander och Suzanne Osten styrda Dramatiska Institutet hade låtit förskolebarn delta i ett projekt om barns sexualitet. Utan att föräldrar eller berörda lärare hade fått information om projektets verkliga karaktär fick barnen lyssna på erotiska noveller och lyssna på samlagsljud i hörlurar. En helt vanlig dag i det offentligt finansierade kultursverige, med andra ord. Mel. Brevet från kolonien Tjena läget, värsta polarn! Uppå DI smed dom planer Vi satt häpna hela klassen Allt i skolan får man lära Skolan lär vad man ska minnas Nu är nya bud som gäller Doktor Persson När maktpartiets främste företrädare vill bli hedersdoktor kan inget stoppa honom. Efter att regeringen Persson tilldelat högskolan i Örebro rätten att kallas universitet på mycket tveksamma grunder, ville såklart högskolan i februari 2005 tacka. Åtminstone den politiskt tillsatta högskoleledningen, som efter att några fakulteter på skolan vägrat, lyckades tilldela Göran Persson en doktorshatt vid en fakultet som inte ens fanns. Att hatten var ett tack för hjälpen att bli universitet framgick otroligt nog till och med av motiveringen till doktorshatten. Mel: Doctor Robert Ring en vän och gör en kupp, Doktor Persson Doktor Persson, för en ny och vacker hatt Vill du längre fram i kön, Doktor Persson Doktor Persson, sätter gärna hårt mot hårt Väl, väl, väl har han nu fått betalt Räcker inte din merit Doktor Persson Doktor Persson, där blir du personligt rik Väl, väl, väl har han nu fått betalt Spökskrapan Annika Billströms köp av Skatteskrapan för stockholmarnas pengar är väl känt. Möjligen känner inte alla till alla de turer som gått sedan utfästelsen att köpa skrapan. Faktum är att den ännu står tom, och att det i ärendet förekommit åtskilliga dokument som varit högst tveksamma till sitt innehåll. Stora ekonomiska underskott är en självklar konsekvens av affären, men exakt hur stora de blir återstår att se. Det enda vi vet med säkerhet är att ingen ännu bor i skrapan och att ingen riktigt vet när den är tillräckligt sanerad för att vara beboelig. Av annat än spöken, då förstås... Mel: The House of the Rising Sun Det finns ett hus i Stockholms stad Men mitt i natten händer det Det första heter Buller Det andra det är Asbest, Ett fjärde är ett fönster Det värsta spöket är ändå Det slukat mången lägenhet Fast spöken, säger du, är känt Tre förödande ord Vänsterpartiet kommunisterna hade det inte lätt hösten 2004. Inte nog med att partiledaren Ohly bekände sig till kommunismen och det uppdagades att tidigare partiledare badat bastu och bjudits på sprit av DDR. De oförsiktiga – eller, låt oss vara uppriktiga – helt vansinniga uttalanden som America Vera-Zavala hade fällt i samband med befrielsen av Irak uppmärksammades på nytt i Stockholms kommunfullmäktige. Skälet var en debatt om hennes deltagande i en av stadens skattebetalare finansierad studiecirkel om demokrati. Snacka om att ha bocken till trädgårdsmästare! Som lök på laxen lämnade partiets förhoppningsvis mest framgångsrika partiledare någonsin, Gudrun Schyman, vänsterpartiet i december. Dock utan att lämna sin riksdagsplats. Skälet var att hon inte ansåg att partiets feministiska profil var tillräckligt stark. Dessa tre olyckor orsakade av tre ismer föranledde följande alster. Mel: Killing me softly with his song Lars sa: jag kan ej minnas Ohly gillar kommunismen Amerika är dåligt Hon försvarar terrorister Vår Gudrun var en stjärna Gudrun hyllar feminismen Knackar på riksdans port Den 15 oktober 2004 firade Moderata Samlingspartiet 100 år och avhöll seminarium samt mottagning för gratulanterna. Jag tillhör en mycket exklusiv moderata riksdagsersättare, d.v.s. vi som i förra valet inte kom in i riksdagen, men nästan. Tillsammans framförde en skara yngre moderata riksdagsersättare nedanstående alster, samtidigt som en portklapp med inskriptionen ”Rosenbad” överlämnades till partiordföranden. Mel: Knockin’ On Heaven’s Door Jag ska snart ta av min knapp Knack, knack, knackar på riksdans port Vi nöter (m):s avbytarbänk Knack, knack, knackar på riksdans port... Vår situation är ganska svår Knack, knack, knackar på riksdans port... Fler moderater står på rad Så gå och knacka på maktens port Ljugare-Lasse I oktober 2004 sände Uppdrag granskning en serie program om vänsterpartiet i allmänhet och Lars Ohly i synnerhet. Där framkom att Ohly var kommunist. Vem hade kunnat tro något sån’t? Ohly hade trots upprepade påstötningar dessutom vägrat be om ursäkt för att partiet hade trakasserat personer som varit i Sovjet och vittnat om att allt inte stod rätt till i Stalins lyckorike. Nåväl, även om det som presenterades i programmet var gamla nyheter för den tänkande delen av befolkningen fanns klara pedagogiska poänger. För många tittare var detta med vänsterpartiets kommunism något helt nytt, inte minst för många av de väljare som lockats till partiet under Gudrun Schyman. Själva cloun i programmet gjordes av Janne Josefsson som tog upp att Ohly ansåg sig ha spelat boll med självaste Nacka Skoglund – trots att han inte var tillräckligt gammal för att detta faktiskt skulle ha kunnat ske. Och om Ohly ljög eller mindes fel om en sådan sak – varför skulle han inte göra det om hela sin politiska gärning? Mel: What a Wonderful World it Would Be Jag har aldrig kallat mig kamrat Så det där att vara kommunist Jag har skrivit under ett traktat Och jag har en fantastisk koll En egen våning Att sossepampar går före i kön och tillskansar sig favörer på medborgarnas bekostnad är i och för sig inget nytt. Men efter att Skandias toppdirektörer hade skaffat lägenheter och lyxrenoveringar till sig själva och familjen lät socialdemokraterna förstå att det behövdes en etikkommission för näringslivet. Det var annat ljud i skällan när det i september 2004 uppdagades att socialdemokrater hade skaffat familjen lägenheter som renoverats för stora summor (Ola Rask i Rönneberga) eller i november samma år stod klart att hade tagit de våningar och sommarstugor som enligt stiftelseurkunder skulle gå till ensamstående kvinnor och mindre bemedlade – just dem som sossarna i retoriken säger sig vilja värna allra mest. Då var det bara olycksfall i arbetet och oklara regelverk som var orsaken till den bristande etiken. Fan trot. Mel: Jag vill ha en egen måne Du har väl aldrig trott på frihet eller marknadsekonomi Du har fått en egen våning som du kan sitta i Du klagar högt på näringslivet och på dess bristande etik Du har fått en egen våning som du kan sitta i Sossig utav fan Inför valet till Europaparlamentet 2004 lanserades ett nytt parti – Junilistan. Eller snarare: en ny lista, ty de ansåg sig stå över sådant som partitjafs. Det räckte minsann att vara kritisk mot EU för att rösta på Junilistan, som hade en varvad valsedel med människor med helt olika politiska utgångspunkter. För att ytterligare blanda bort korten kallade sig listans frontnamn Nils Lundgren, till vilken sången är ägnad, för borgerlig. Detta trots att han bar socialdemokratisk partibok sedan decennier. Vid närmare granskning visade sig Junilistans program bestå av mer klåfingrighet och handelshinder, vilket de förvisso också har levererat i Europaparlamentet. Mel: Devil In Disguise Du pratar om EU, tjatar om EU, gnatar om EU Du sagt du gillar EU, men ej byråkrati Du pratar om EU, tjatar om EU, gnatar om EU Den som vill ha fri handel blir nog besviken sen Du pratar om EU, tjatar om EU, gnatar om EU Dom kallar dig för borg’lig – hur faan gick det till? Du pratar om EU, tjatar om EU, gnatar om EU Fira första maj Första maj har sällan varit något att fira. Dels hör det till traditionen att vara ordentligt sönderfestad efter firandet av Siste april (eller Valborgsmässoafton som det kallas i andra delar av landet). Dels är första maj för evigt förknippad med röda fanor och paraderande socialister som kräver ännu mer socialism, alternativt militärparader under mastodontporträtt av Lenin och Stalin – båda företeelserna osmakliga, om än på olika vis. Första maj 2004 gick emellertid under andra förtecken. Det var det datum då ett band av fria europeiska nationer från Estland i norr till Malta i söder blev medlemmar av Europeiska Unionen. För flertalet av de tio nya medlemmarna innebar detta ett slutligt närmande till det väst- och centraleuropa de så gärna ville tillhöra och ett sista farväl av Sovjetstatens bojor. Om texten känns svulstig så är det bara passande – sällan har väl en dag varit så symbolfylld som första maj 2004, då de röda fanorna i östra Europas fria nationer äntligen var utbytta mot den blågula europaflaggan. Mel: Do They Know It’s Christmas Den första maj har varit en förtryckets dag För nu blir Europa helat, det sker med frihet och med fred Efter år av kommunism så får dom frihandel Muren föll och Karl Marx förlorade Sovjet igen! Under många år höll Sverige en moralisk linje i frågan om möjligheten för Öst- och Centraleuropas länder att bli medlemmar av EU och få ta del av den gemensamma marknaden. Men när det plötsligt blev allvar och medlemskapet skulle förverkligas i maj 2004 fick Göran Persson kalla fötter. Utan någon som helst saklig grund lanserade Sveriges statsminister – som tidigare i högtidstalen talat om att inga övergångsregler var aktuella – den nya termen ”social turism”. Tanken var att Sverige skulle översvämmas av polacker, ester och letter som ville komma hit och leva på våra generösa bidrag. Sådant ville inte Persson vara med om, utan ville hellre stänga gränserna för europeiska medborgare som ville arbeta och söka sig en framtid i Sverige. Mel: Back In the U.S.S.R. Kom med flyg från Tallin Svenska sossen han kör Förr så skickades balterna till Sovjet Låt Europas människor få jobba fritt Han har ont Den 4 april 2004 meddelade Expressen att Statsminister Göran Persson plågades av svåra smärtor. Ofta var värken så allvarlig att han hade svårt att resa sig. ”Jag har ont. Riktigt ont.” sade statsministern till Expressen. Men trots sina smärtor kunde Persson inte opereras omedelbart, eftersom inga vårdplatser fanns. Efter två månaders diskussion i pressen lyckades Persson skaffa sig en plats och blev också opererad i tid innan valet till Europaparlamentet. Men bristen i det svenska systemet var likafullt blottad: människor var tvungna att gå runt med så svåra smärtor att de inte klarade av att fatta viktiga beslut eller fungera i sina arbeten – trots att det fanns vårdkapacitet både i andra landsting och i utlandet. Hellre än att ge medborgarna valfrihet i vården såg socialdemokraterna att de led av sina dåliga höfter – även när det drabbade deras egen partiledare. Mel: Det gör ont Och alla omkring Det är så synd om Persson Nej: ont, han har ont när han går Man köar till landstingen Men: ont, han har ont när han går Det sista vi behöver Ont, han har ont när han går Så ont Ont, han har ont, han har ont. Jag var fri, nu jag ångrar Att sossarna har för vana att svika vallöften, eller snarare betrakta dem som ”målsättningar” är ett väl känt faktum. Likafullt verkar väljarna bli förvånade när de gång efter annan blir lurade, mest tydligt av Annika Billström som lovade att inte införa tullar, men likafullt gjorde tvärtom, för att rädda sin egen makt och Göran Perssons. Visan nedan handlar om en tidigare socialdemokrat som slutligen genomskådat socialdemokratin och skådat dess innersta väsen. Mel: Jag är fri, jag har sonat Jag var fri, nu jag ångrar mitt dåliga val, som gav sossarna ännu en röst Jag har röstat på sossarna i alla år, för jag trodde jag skulle få vård Och i riksdagen en socialdemokrat jag för två år se’n röstade in Och hur nesligt jag lurades ännu en gång men i nästa val säger jag nej! Balladen om obligatoriet (Till Lennart Hedqvist) En av de principiellt viktigaste frågorna för moderater som varit aktiva på våra universitet och högskolor har under decennier varit den förhatliga kårförordningen och den tvångsanslutning som där stipuleras. Studenter tvingas finansiera en politiserad kår (med ett valdeltagande på knappt 10 procent) vars åsikter de inte delar och betala pengar för projekt som i bästa fall är onödiga, i sämsta fall direkt skadliga. Men när de borgerliga partierna i riksdagen i mars 2004 hade fått med sig miljöpartiet i frågan om att utreda (märk väl, inte avskaffa) frågan om kårobligatoriet, då valde den moderate riksdagsmannen och tidigare ordföranden för Uppsalas studentkår Lennart Hedqvist att fälla förslaget. Skämmes, Hedqvist! Mel: Balladen om polisen Studentkårsaktiv och nationstjänsteman De struntar i principer 'En del moderater vet vad som är bra Så på universiteten För den som en gång vart studentkårsaktiv Den går ej att övertala Skatteskrapan eller arbetarklasspartistens sång Att bygga om Skatteskrapan till studentbostäder var ett av Annika Billströms vallöften, lanserat i en brännpunktsartikel. Utan att ha räknat på saken eller undersökt om fastigheten alls var lämplig att göra studentbostäder av ställde Billström ut ett löfte som hon, efter biltullssveket, var tvungen att hålla – till varje pris! Inte bara den borgerliga oppositionen, med tidigare Gatu- och fastighetsborgarrådet Sten Nordin som främste anförare, kritiserade projektet. Trots att nya, kreativa kalkyler togs fram för att stödja projektet, protesterade både vänstern och miljöpartiet, för att inte nämna att såväl SSU som Stockholms studentkårer var ytterst kritiska mot projektet. Med asbest och blåbetong i byggnaden genomdrevs likafullt affären under demokratiskt tveksamma former. Affären med skatteskrapan pågår än och frågan är om den någonsin blir uppklarad. Något slags monument över Billströms regim blir den hur som helst. Mel: Titanic eller andraklasspassagerarens sång Det börja med en brännpunktare som var het När siffrorna kom så peka dom lite snett Sen börja råttorna i SSU att hoppa av Men vi har än inte övergett Billströms skrytprojekt Landsortens klagan – en visa från verkligheten Inför den moderata partistämman 2003 aviserades förändringar i partistyrelsen. Till partipresidium föreslogs förutom Fredrik Reinfeldt från Täby, vars namn ju hade avslöjats av valberedningen redan på vårkanten, även Gunilla Carlsson från Tyresö, ursprungligen från Östergötland, samt Kristina Axén Olin, stockholmare som dessutom lät som en sådan. Trots att moderaterna alltid i kvoteringsdiskussionerna värjt sig med argumentet att kompetensen måste gå först, höjdes nu röster ute i stugorna om att det var för många stockholmare i presidiet. De klagande rösterna lät förstå att stockholmarna inte visste något om hur det var i verkligheten, där de själva bodde och höjde skatten. Det ansågs dessutom tydligen ute i stugorna att det bästa sättet att kommunicera detta var att sjunga ut i tv-intervjuer. Ett kommunalråd från landsorten (helst Ängelholm) skulle in i presidiet om de fick bestämma. Tji fick dom. Mel: Margareta Ingen vet det jag vet om verklighet. Bara där jag är är det verkligt Människor som kanske bor i huvudstan men de svar som han har funkar ej. Bara där jag är är det verkligt Det blöta gänget När jag växte upp och lyssnade på Radio MUF i Växjö hade folkpartiets ungdomsförbund sändningstiden före. De brukade alltid sluta sina sändningar med Björn Afzelius’ Det svarta gänget, vilket givetvis retade oss MUF:are till vansinne. När folkpartiet i valet 2002 så bytte profil och ville efterlikna den höger de alltid fasat för var det naturligtvis extra roligt att häckla folkpartisterna på just denna melodi. Den framfördes för övrigt något kuppartat på moderaternas partistämmobankett 2003, något som lär ha fått folkpartiets partisekreterare Johan Jacobsson att bli rasande när han nåddes av ryktet. Men folkpartiets viceordförande major Björklund gillar den. Mel: Det svarta gänget Då var dom minst bland demokraterna Men nu vill dom se ut som vi, Nu har dom ökat ut lokalerna Men i smyg sitter takten i, Och i motionerna om skolan Sen gör dom upp med Mia Wetterstrand Det är fusk, dom är bara bluff Vänsterns nej Det finns förvisso olika uppfattningar om en gemensam europeisk valuta. Min personliga åsikt är att projektet är tveksamt just på grund av sitt kolossalformat, men att när det ändå faktiskt har sjösatts så har Sverige allt att vinna på att vara med. Men i folkomröstningskampanjen hösten 2003 framkom inte bara goda argument för och emot en gemensam valuta. Exempelvis lät vänsterpartiet förstå att skälet till att de var emot en valutaunion var att riksdagen skulle förlora möjligheten att devalvera genom att ge direktiv till Riksbanken. På något sätt passade ett nej in väldigt väl i vänsterns övriga politik... Mel: Bad Moon Rising Dom vill så gärna devalvera Åh, dom vill styra dig Vi vill ha ännu mera handel Men dom vill styra dig Hoppas att du vet vad som väntar För dom vill styra dig Ja! Skälen att rösta ja till Sveriges anslutning till euron sammanfattade i en kort och tämligen hurtig text. Alstret var tänkt att få sin urpremiär sista fredagen innan folkomröstningen på de veckovisa ”frihetsfredagar” som ägde rum på Norrmalmstorg. Musik och politik för euron var temat under folkomröstningskampanjen under sensommaren 2003. På grund av väl kända tragiska orsaker ställdes alla kampanjaktiviteter in under sista dagarna innan folkomröstningen, så låten blev aldrig framförd. Men texten är rätt kul. Mel: Help! Ja! Nu vill vi sluta (Ja!) När jag var yngre, mycket yngre än idag Gå och rösta ja och protestera Om vi får euron blir det bra på många sätt Gå och rösta ja och protestera Vill du behålla värdet som du har idag Gå och rösta ja och protestera Muren I kommunalvalet hösten 2002 gjorde valkretsindelningen i Stockholm att socialdemokraterna, vänstern och miljöpartiet kunde ta över makten, trots att de borgerliga partierna (inklusive centern och stockholmspartiet) fick fler röster. Det var tråkigt nog. När det dessutom visade sig att Billström tillskansade sig makten på bekostnad av ett uttryckligt vallöfte om att inga biltullar skulle införas under mandatperioden var det många väljare som var milt sagt upprörda. Biltullscirkusen har snurrat ända sedan hösten 2002 och inget verkar få den att stanna – tveksamt fattade beslut, överklaganden, illa skriven lagstiftning och ett uppriktigt förakt både för givna löften och för de demokratiska rättigheterna hos invånarna i kranskommunerna har präglat frågan. Mycket mer kan skrivas, men åtminstone några av biltullstrådarna tas upp i denna omskrivning av Pink Floyd’s klassiker. Mel: The Wall I Stockholm har allt blivit kallt för sossarna har makten Dom plockar av oss pengar för varenda sak vi gör Men hela staden hade hört de löften Billström gjort Vi behöver inga tullar Hey, Billström, lämna oss i fred Vi behöver inga tullar Hey, Billström, lämna oss i fred May You Trade Forever Free! Vänstern demonstrerar mot USA så fort de kommer åt. De tycker det mesta som sker på andra sidan Atlanten är av ondo. Det tycker inte jag, snarare är det mesta som kommer västerifrån gott. Tillväxt och individuell frihet går hand i hand och har gjort USA till världens enda kvarvarande supermakt. Men ibland gör även USA fel. Så skedde bland annat när George W Bush våren 2002 ville införa ståltullar för att skydda den inhemska stålproduktionen. Tillsammans med många andra goda liberala krafter ordnades protestlistor och hölls demonstrationer utanför amerikanska ambassaden. Bland annat framfördes nedanstående båda alster, utdelade på ett flygblad med följande text: We don’t dislike USA. On the contrary, we hold the very principles on which that great nation was founded very dear. Among those is, of course, the principle of free trade. This is not a manifestation against USA, but a sincere protest against a political measure that will hurt trade, competition, and most of all the people and consumers of USA. What could be more appropriate than to send a message through one of the originally American ways of communication: the protest song! Mel: Forever Young (Dylan) May God bless and keep you always, may your wishes all come true May your hands always be busy Laissez Faire! Mel: Let It Be When the leaders of America impose a tariff that’s unfair Laissez faire! Laissez faire! Tariffs make all goods expensive, all consumers will despair! Laissez faire! Laissez faire! Till Lunds lärarförslagsnämnd När Kristian Gerner våren 2002 skulle utses till professor i Historia vid Lunds universitet slipade feministerna sina knivar. Eftersom Gerner inte var feminist och också hade uttryckt att han inte avsåg använda feministiska perspektiv i undervisningen blev det ett herrans hallå. Med näbbar och klor försökte feministaktivister att hindra utnämningen trots att samtliga sakkunniga förordat Gerner, men efter att frågan hade uppmärksammats i medierna förlorade de kampen. Idag är Kristian Gerner professor, och fortfarande inte feminist. Mel: Vi måste höja våra röster Varför ska tjejer Ska en nämnd sitta tyst, va :/:Åh åh åh tjejer, åh åh åh tjejer Feministernas visa Kampen om feministernas rätt att utesluta andra perspektiv från undervisningen pågår för fullt vid våra universitet. En av stormtopparna i debatten inträffade hösten 2001 när professorn i neurovetenskap Germund Hesslow med utgångspunkt från sin forskning menade att det fanns biologiska förklaringar till varför det finns skillnader mellan könen. Att han dessutom förklarade sig vara trött på feminister fick bägaren att rinna över. Feminister vid Lunds universitet krävde att han skulle stängas av från sin tjänst. Det var för dessa feminister otänkbart att bemöta Hesslow med akademiska belägg för sina uppfattningar, hellre ville de tysta honom och avlägsna en viktig stämma från den akademiska debatten. Mina egna debattartiklar i ämnet, där jag undrade om inte den akademiska friheten var värd mer, fick de så kallade ”frihetsfeministerna” att anföra mig som ett exempel på manliga strukturer. Man tackar och bockar! Mel: Vi är många Vi är många, fler än hälften Visst är vi många människor, men alla tycker likadant Vi är många, fler än hälften Right-wing Philosophers' Song European Democrat Students avhåller varje sommar sommaruniversitet i ett europeiskt land. Till traditionerna hör en kabaré i slutet av veckan där delegationerna från medlemsorganisationerna står för underhållningen. Fria Moderata Studentförbundet har för vana att både vara roligast och bäst i att skriva kabarénummer som häcklar det dåliga och hyllar det roliga under årets evenemang. Åtminstone brukar svenskarna själva tycka det. Sommaren 2002 hölls sommaruniversitetet i Tyskland, och deltagarna fick sig till livs hur bra det var med ”Social Market Economy”, d.v.s. en till socialliberalism förvandlad marknadsekonomi. Entusiasmen hade svårt att infinna sig tills någon berättade anekdoten om Friederich von Hayek, som när begreppet diskuterades konstaterade att han gillade ”social market economy”, så länge man strök ordet ”social”. Mel: Monty Python’s Philosophers’ song Old John Locke had ideas in stock Alexis de Tocqueville, his ideas are living still, Laissez Faire Jag har ganska länge skrivit texter till snapsvisor eller fester och hjälpt till att skriva lite politiska sångtexter i samarbete med andra. Laissez Faire är dock den första politiska sångtext jag kan påminna mig att jag skrivit på egen hand, någon gång sommaren 1999. Till skillnad från sångerna ovan, som ofta triggats av någon politisk händelse, är upphovet till denna helt enkelt originalets titel. Vad kan vara en bättre tolkning av imperativet ”Let it be” än det politiska konceptet ”Laissez faire”! Mel: Let It Be Vill du grunda en fabrik i Sverige, eller starta en affär För fria individer löser bättre varje slags besvär Men det finns många ”liberaler” som inte lever som de lär |
||||
